1755-1828 Gilbert Stuart was born in North Kingston, R.I., on Dec. 3, 1755. At the age of 13 or 14 he studied art with the Scottish painter Cosmo Alexander in Newport. With Alexander he made a tour of the South and a journey to Edinburgh, where Alexander died in 1772. For about a year Stuart remained, poverty-stricken, in Scotland, but finally, working as a sailor, he managed to get back to America. There he executed a few portraits in a hard limner fashion. With the Revolutionary War threatening, his family, who had Tory sympathies, fled to Nova Scotia, and Stuart sailed for London, where he remained from 1775 to 1787. For the first 4 or 5 years, Stuart served as the first assistant of American expatriate painter Benjamin West, who had rescued him from poverty. From the first, Stuart showed an interest only in portraiture and had no desire to go into the branch of history painting West practiced. After his apprenticeship, Stuart became London's leading portrait painter, next to Joshua Reynolds and Thomas Gainsborough, whose style he emulated, as in a rare full-length portrait of William Grant of Congalton as The Skater (ca. 1782). For a while Stuart lived in splendor, but being a bad businessman and a profligate spender, he was in constant debt. He lived in Ireland from 1787 to 1792 and then returned to America to make a fortune,  Related Paintings of Gilbert Stuart :. | Self-Portrait | Portrait of Sir Joshua Reynolds | William Woollett | Portrait of Connecticut politician and governor Oliver Wolcott, | Catherine Brass Yates, |
Related Artists:
Paul Emile Chabas
(March 7,1869 ?C May 10,1937) was a French painter and illustrator and member of the Acad??mie des Beaux-Arts. Paul Chabas's September Morn, 1912, oil on canvas, Metropolitan Museum of Art, New YorkHe was born in Nantes, and had his artistic training under William-Adolphe Bouguereau and Tony Robert-Fleury. He first exhibited at the Salon in 1890. He was awarded a gold medal at the Exposition Universelle of 1900 and in 1912 received the M??daille d??honneur. His preferred subject was a nude young girl in a natural setting. His most famous painting, September Morn (1912), became a "Succ??s de scandale" in the United States in May, 1913, when Anthony Comstock, head of the New York Society for the Suppression of Vice, protested against the painting as supposedly immoral. There was much publicity, and reproductions of the painting sold briskly for years afterwards. September Morn has often been cited as an example of kitsch.
ASAM, Egid Quirin
German Baroque Era Sculptor, 1692-1750 Sculptor, stuccoist, painter and architect, son of Hans Georg Asam. After working with his father, he was apprenticed to Anton Faistenberger in Munich to learn sculpture. He presumably accompanied his brother Cosmas Damian Asam to Rome (1711-13), where he studied works by Bernini. In 1724 he became a valet and court stuccoist to the Prince-Bishop of Freising and in 1730 a valet to the Elector of Bavaria.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.